Kaosspets!

Inser att jag ju har glömt att blogga om en grej!
Och nej, jag bloggar inte om precis allt jag gör, men den här borde nog vara med…

Jag hade två härvor lyxgarn som plötsligt ville bli – en spetssjal! Den som känner mig vet att jag inte precis är spetssjalstypen, men ibland måste man väl överraska sig själv lite. Men: eftersom jag ogillar mönster och dessutom inte var på humör att göra något som upprepas och upprepas gång på gång gjorde jag ”kaosspets”. Det betyder att jag ansträngde mig för att inte åstadkomma återkommande mönster (det är svårare än man tror, våra hjärnor föredrar nämligen att hitta rytm, ordning, strukturer överallt). Ungefär halvvägs kom jag på att kaoset kanske framhävs bättre om det småningom övergår i ordning, så sjalen slutar med en strikt, stram struktur.

Formen är en sned triangel – jag ökade 2 maskor vartannat varv, men bara i ena sidan. Måtten är ungefär 175x165x105. Det hela avslutades med en rufsig tofs i varje hörn. Garnet var verkligen trevligt att sticka med, och dessutom så väl kaosfärgat att det aldrig uppstod ränder eller färgpölar i det stickade.

Garn: Araucania Botany Lace, nästan 200 g (2 härvor)
Stickor: 4

Hoppsan, jag kreerade en egen häl!*

(Edit 3.4.2016: Nu finns det ett inlägg som beskriver ”Den Lata Stickarens Fuskhäl”: https://omoenstergillt.wordpress.com/2016/04/03/den-lata-stickarens-fuskhal/)

Det var såhär, att jag satt och stickade ett par tå-upp-sockor. Så gjorde jag en häl, på ett sätt som jag har gjort förr också. Jag var inte riktigt nöjd, de förkortade varven blev inte snygga, maskorna jag plockade upp såg inte heller bra ut – och dessutom är det här ett irriterande sätt att sticka häl på: man stickar runtrunt fram till hälen, men sen ska man plötsligt avbryta det och sticka på två stickor. Det är ologiskt och stör rytmen (speciellt ifall man stickar två sockor på en gång, och plötsligt ska sitta och peta med en sockhäl i taget). Så jag började fundera: går det att kreera sockor med en häl som

• funkar både när man stickar uppifrån och nedifrån,
• kan stickas runt hela tiden,
• inte kräver förkortade varv,
• inte kräver att man plockar upp några maskor,
• men som ändå har rum för mina höga fötter?

Är det möjligt? Tja, jag funderade lite, och nu har jag gjort en! Den kräver enbart ökningar och minskningar och den sitter faktiskt relativt bra. Sockan hasar inte ner, men det uppstår ett litet veck framtill, där vristen övergår i fotvalvet. Men det är en liten nackdel, med tanke på att sockan ändå uppfyller alla kraven ovan. Good enough, liksom. Jag har gjort en good enough-häl!

Nu ska jag göra ett par sockor till och kolla några detaljer. Om det funkar kommer jag förstås att dela jag med mig av metoden!

*) ”Egen häl”, det vill säga: jag har inte har sett den någonstans förut och jag har inte kopierat tekniken av någon – men det finns säkert någon där ute som har kommit på något liknande förr!